15. Tankar om livet efter detta.
Ännu ett svårt inlägg som jag har funderat länge på innan jag har satt mig här och försöker forma tankarna på pränt.
Vad tror jag egentligen? Jag tror att själen lever vidare på något annat plan. Kanske återföds vi om vi inte lärt oss våra läxor i detta livet. Min tro är att vi alla möts igen någonstans på något vis.
Har du inte varit med om att du kommer på ett ställe och bara vet att du varit där innan? Du känner igen vägar, stigar, hus och platser. En del skeptiker hävdar att det är hjärnan som spelar oss ett spratt. Men hur skulle hjärnan kunna veta var den dörren går och vilken väg som är den rätta att vandra för att komma till en specifik plats?
Det samma gäller människor. Ibland kan jag träffa en person som jag aldrig bevisligen mött ( i detta livet) och känna en samhörighet. Det var så när jag mötte min sambo. Vi hade aldrig träffats men när jag väl såg honom så bara visste jag att vi hade träffats innan.
Ibland kan man möta en person som man omedelbart får agg till utan att veta varför. Då är min tro att man har träffats i ett tidigare liv i kanske inte så trevliga omständigheter.
Hur platsen vi kommer till när vi dör ser ut vet jag däremot inte alls. Jag förställer mig ett ljust tomrum med energier som "flyter" runt och väntar på att återfödas eller att få övergå till ett högre plan. Lite roligare hade det varit om vi alla hade suttit i ett gigantiskt vardagsrum och druckit kaffe och småpratat, men jag tvivlar på att det ser ut så ;)
Nåja, när jag läser mitt inlägg tycker jag själv att det verkar snårigt. Jag hoppas att ni som läser det kan förstå mina snåriga tankar och kanske få ut något vettigt ur det. Detta är i alla fall mina tankar. Dela gärna med er av era.
Blessed be
Vad tror jag egentligen? Jag tror att själen lever vidare på något annat plan. Kanske återföds vi om vi inte lärt oss våra läxor i detta livet. Min tro är att vi alla möts igen någonstans på något vis.
Har du inte varit med om att du kommer på ett ställe och bara vet att du varit där innan? Du känner igen vägar, stigar, hus och platser. En del skeptiker hävdar att det är hjärnan som spelar oss ett spratt. Men hur skulle hjärnan kunna veta var den dörren går och vilken väg som är den rätta att vandra för att komma till en specifik plats?
Det samma gäller människor. Ibland kan jag träffa en person som jag aldrig bevisligen mött ( i detta livet) och känna en samhörighet. Det var så när jag mötte min sambo. Vi hade aldrig träffats men när jag väl såg honom så bara visste jag att vi hade träffats innan.
Ibland kan man möta en person som man omedelbart får agg till utan att veta varför. Då är min tro att man har träffats i ett tidigare liv i kanske inte så trevliga omständigheter.
Hur platsen vi kommer till när vi dör ser ut vet jag däremot inte alls. Jag förställer mig ett ljust tomrum med energier som "flyter" runt och väntar på att återfödas eller att få övergå till ett högre plan. Lite roligare hade det varit om vi alla hade suttit i ett gigantiskt vardagsrum och druckit kaffe och småpratat, men jag tvivlar på att det ser ut så ;)
Nåja, när jag läser mitt inlägg tycker jag själv att det verkar snårigt. Jag hoppas att ni som läser det kan förstå mina snåriga tankar och kanske få ut något vettigt ur det. Detta är i alla fall mina tankar. Dela gärna med er av era.
Blessed be
Kommentarer
Trackback
