livingawiccanlife

Massor!!

Var ska jag börja egentligen, övernaturliga upplevelser är något som följt mig sedan jag var liten. Väsen och andar har alltid varit mina lekkamrater när jag var barn.

I vuxen ålder har jag lärt mig lita på mina intryck så jag har turen att fortfarande kunna få kontakt med väsen som finns runt om oss.

Blessed be

Detta är ett relativt lätt inlägg att skriva eftersom jag älskar att elda ute.



Bilden föreställer en vårrening för min del, där jag bränner det gamla och låter det nya komma in i mitt liv igen.

Blessed be

Jag har åkt på en riktig förkylning och har varit mer eller mindre under isen i över en vecka nu. Dock har jag fortsatt jobba, finns helt enkelt inga vikarier att sätta in så det blir till att släpa sig till jobbet.

Jag ska göra mitt bästa för att uppdatera bloggen lite oftare. Känns som den har fått stå tillbaka en hel del just nu.

Blessed be

Ännu en vecka har gått, ibland undrar jag var tiden tar vägen. Det känns som veckan bara består av måndagar och fredagar.

Idag är det dessutom farsdag. Förutom att fira min egen far så väljer jag att fira mina förfäder. Jag ger dom offergåvor och skänker en extra tanke till dom män som funnits i släkten innan jag blev en del av den. Vill man så kan man ju kontakta dom, men detta året nöjer jag mig med att låta ljuset som brinner representera mina tankar.

Jag fick en fråga i veckan om att utföra en kärleksritual för en bekant. Jag har alltid varit ganska ovillig att utföra kärleksriutaler eftersom jag inte tycker om att manipulera den fria viljan. En ritual för att främja kärlek i allmänhet är jag däremot helt med på att utföra för hennes räkning.

Blessed be

Ännu en svår fråga. Det finns en del platser på nätet där jag läser haxor.ifokus.se är en sådan plats. Däremot skriver jag ytterst sällan där. Jag trivs inte helt med klimatet på sajten.

Det fanns en väldigt bra sida för gudinnetroende där jag var medlem för några år sedan som tyvärr är nedlagd nu. Det var en klar favorit.

Annars brukar jag söka mycket information på nätet. Det gäller att ha ett kritiskt sinne när man läser bara och inte tro att allt som står verkligen är sant.

Kanske är jag lite gammaldags för jag gillar böcker bättre än att läsa på nätet. Det blir verkligare för mig att får fysiskt hålla i en bok när jag läser, istället för att scrolla med en mus.

Blessed be

Jag har så svårt att förstå varför en del människor älskar att fördumma andra. Att i raljerande ordalag berätta för andra att dom minsann inte har rätt i det dom tror.

Varför tror dom att detta beteende är okej? Dom verkar närmast uppfyllda av sin eget självrättfärdigande att "Jag har minsann rätt, jag är en ÄKTA häxa". Jag kan inte annat än att skaka på huvudet åt dessa personer. Lite anar dom att detta speglar deras inre bättre än något annat.

Man kan berätta för människor att dom har fel på ett bra mycket trevligare vis än att vara ironisk och fördumma dom. Jag håller visst med att man inte ska sprida felaktigheter, men problemet är att dom gör det på fel vis. Istället för att förklara var problemet i informationen ligger så väljer dom att att raljera och ironisera med ryggdunkar av likasinnade.

Ytterst tråkigt, för min del så väljer jag att undvika att komma i kontakt med dessa människor. Skriver dom på ett forum väljer jag att låta bli. Jag har ingen ambition att gå i klynch med dom och har inget behåll av att diskutera med dom. Tråkigt, eftersom dom säkert har information som kunde vara både intressant och informativ. Men deras sätt gör att jag väljer bort dom som kunskapskälla.

Blessed be

Ännu ett svårt inlägg som jag har funderat länge på innan jag har satt mig här och försöker forma tankarna på pränt.

Vad tror jag egentligen? Jag tror att själen lever vidare på något annat plan. Kanske återföds vi om vi inte lärt oss våra läxor i detta livet. Min tro är att vi alla möts igen någonstans på något vis.

Har du inte varit med om att du kommer på ett ställe och bara vet att du varit där innan? Du känner igen vägar, stigar, hus och platser. En del skeptiker hävdar att det är hjärnan som spelar oss ett spratt. Men hur skulle hjärnan kunna veta var den dörren går och vilken väg som är den rätta att vandra för att komma till en specifik plats?

Det samma gäller människor. Ibland kan jag träffa en person som jag aldrig bevisligen mött ( i detta livet) och känna en samhörighet. Det var så när jag mötte min sambo. Vi hade aldrig träffats men när jag väl såg honom så bara visste jag att vi hade träffats innan.

Ibland kan man möta en person som man omedelbart får agg till utan att veta varför. Då är min tro att man har träffats i ett tidigare liv i kanske inte så trevliga omständigheter.

Hur platsen vi kommer till när vi dör ser ut vet jag däremot inte alls. Jag förställer mig ett ljust tomrum med energier som "flyter" runt och väntar på att återfödas eller att få övergå till ett högre plan. Lite roligare hade det varit om vi alla hade suttit i ett gigantiskt vardagsrum och druckit kaffe och småpratat, men jag tvivlar på att det ser ut så ;)

Nåja, när jag läser mitt inlägg tycker jag själv att det verkar snårigt. Jag hoppas att ni som läser det kan förstå mina snåriga tankar och kanske få ut något vettigt ur det. Detta är i alla fall mina tankar. Dela gärna med er av era.

Blessed be